Jag heter inte Olosson :)

va hos läkarn i morse..
gick ju sådär de, hon pratade med mig som i ett
förhör där hon redan bestämt att jag ljög, kändes
som att hon satt och tänkte att "den där lilla flicksnärtan
e bara för lat för att jobba så hon sitter och ljuger om att
hon har så himla ont".. hon pratade med mig som att jag
överdrev allt och att det inte alls kunde göra ont där
jag beskrev och att jag absolut inte kunde få bli sjukskriven
på heltid.. hade jag verkligen tänkt och pratat igenom dehär me
min chef och fanns det verkligen inget annat jag kunde göra?
Ere så de ska va?
 när man inte kan gå efter en dag på jobbet och äntligen tagit
sig i kragen och motvilligt ska berätta för en läkare hur ont jag
faktiskt har, näe då blir man bemött som en snyltare, satt med
gråten i halsen hela tiden, blev bara mer och mer nervös och
svettades som en gris.. hon undersökte mig och påpekade
väldigt väl att jag visst hade på mig för tajta byxor också..
Till slut sa hon det hon redan kommit fram till innan jag kommit dit, 
 att jag skulle få bli sjukskriven på halvtid och att det minsann var
tvungen att vara värre om jag inte skulle jobba alls.. detta kommer
ju förmodligen resultera i att jag går hemma utan ersättning på halvtid.
tydligen ska det vara så att om man kan jobba en dag så spelar
det ingen roll sen om man blir liggandes.. men tänkt de köper inte
jag på en fläck, mår jag dåligt tänker jag inte jobba och slita ut mig
så att det kanske blir komplikationer längre fram och efter förlossningen
bara för att en jävla taxlik kärring säger att ja inte har så farligt ont.

Efter att ha tryckt ner mig under den lägsta tänkbara nivå så
frågar hon så vänligt "du blir väl inte ängslig nu va?"

Ängslig e bara förnamnet, jag känner mig helt tom, som att
det inte spelar nån roll hur fan ja mår bara jag följer försäkringskassans
idiotiska regler, gråter gråter gråter, men ängslig? "nääe då de går bra"
svarar man så snällt för att inte behöva stå ut fler minuter med denna
idiotiska läkare.. tur att det är så kort tid tills jag ändå e arbetslös och inte
får ett öre vare sig ja har ont eller inte, jag orkar inte med någe tjaffs
med varken läkare eller försäkringskassa..

Jag är så jävla glad att jag har Fredrik som stöd i allt sånt här, vad han
än tycker så betyder det så mkt att han bara håller om och tröstar,
Han om nån vet ju hur ont jag har och han sa direkt när ja berättade
att om ja skulle dit nåt mer så skulle minsann han följa med :) han är
så gullig.. men det hjälper inte om han följer med heller för om jag sitter
och säger att jag bara har suttit de senaste två veckorna för det gör så ont
och kärringen ändå tkr att jag borde jobba så är det så de e.. de e redan
bestämt sen innan jag kom dit, gravida är inte sjuka och ska därför jobba!

till råga på allt så skulle jag gå på OK för att få mitt dagliga DAIM-behov
tillfredställt, efter att febrilt ha suttit och gråtit inlåst på toan en halvtimme,
när jag kommer dit så gapar DAIM-hyllan tom!! hur oflyt får man ha?
fick köpa mig en mjölkchoklad med daim istället men de e absolut inte
samma sak.. varför ska alla nerslag komma på samma dag?

Var iaf på föräldragrupp sen och det var ju trevligt som vanligt, sista
gången idag vilket kändes trist men vi ses ju när alla bäsar pluppat
ut, ska bli kul att se vad alla fick osv.